|
|
|
|
 |
 |
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
 |
|
Simontorp Konsult erbjuder en föreläsning särskilt anpassad som fortbildning av lärare och andra som vill förbättra mottagandet av invandrarelever. Föreläsningen kan anpassas till företag som vill dra bättre nytta av sina utlandsfödda anställdas kompetens.
Anders Blidberg har arbetat med utveckling och undervisning på Ekbackeskolans lärcenter i Osby sedan 2006. En utmaning har varit att få relativt nyanlända invandrarelever att våga sig på att läsa naturvetenskap. I samarbete med Högskolan i Kristianstad har en modell för förbättrad undervisning tagits fram. Arbetet ligger till grund för denna utbildning där deltagarna får del av de senaste forskningsrönen inom ”bordercrossing”. Metoden är utprovad på unga vuxenstuderande, men kan användas på såväl högstadium som i gymnasieskolan.
Som människor med olika bakgrund tillhör vi olika kulturer. Dessa kulturer kan sedan indelas i en stor mängd subkulturer.
Det naturvetenskapliga området beskrivs ibland som en subkultur med sina egna koder och regler. För människor som
inte är naturvetare kan denna värld kännas mycket främmande.
Svein Sjöberg (2005) menar att elever ofta har en förutfattad mening om hur naturvetare är som människor, och sådana vill de inte bli. Därav kommer naturligtvis ett motstånd och ointresse mot undervisningen. Om vi till denna kulturskillnad lägger skillnaden av att som invandrare till Sverige komma ifrån en helt annan kulturvärld kan naturvetenskapen te sig ännu mer främmande.
Skolans naturvetenskapliga undervisning är inte oberoende av vår västerländska kultur. Tvärtom står det i kursplanen: ”Naturvetenskapen har vuxit fram ur människans behov av att finna svar på de frågor, som rör den egna existensen, livet och livsformerna, platsen i naturen och universum. Naturvetenskap utgör därvid en central del av den västerländska kulturen.” (Skolverket 2000). Våra läroböcker är fulla av sanningar om hur världen fungerar, men dessa kan verka mycket främmande för en elev med utomeuropeisk bakgrund. För att framgångsrikt kunna lyckas med naturvetenskaplig utbildning av invandrarelever måste gränsen mellan deras egen värld och skolans överskridas.
Ur det svenska samhällets perspektiv är det ett enormt resursslöseri när en stor andel av möjliga naturvetare aldrig får chansen att ”komma in”. ”Worldwide, pupils are reacting to inappropriate and exclusive school science by voting with their feet. The exodus from science classes stares science teachers in the face everyday”, Aikenhead och Jegede (1999).
När vi hamnar i en ny miljö eller ett nytt sammanhang upplever vi det som jobbigt eftersom vi måste anpassa oss till kulturskillnaderna. Aikenhead (1996) förklarar svårigheten som många upplever med sina naturvetenskapliga studier med att det är frågan om att överskrida en kulturell gräns. Man måste lämna sin egen vardagsvärld och ger sig in i den naturvetenskapliga subkulturen (bordercrossing). Om världarna är någorlunda lika går detta relativt enkelt, men om världarna uppvisar stora
skillnader blir det också mycket svårt att ta till sig undervisningen.
Den västerländska naturvetenskapliga världen vi möter i läroböckerna är ofta skriven av och för medelålders vita män. Om man är en medelålders arabisk kvinna med begränsat ordförråd på svenska blir klyftan stor. Avståndet mellan elevens egen vardagsvärld i hemlandet till målet, den naturvetenskapliga världen i Sverige, är långt.
En relativt nyanländ elev från Irak, Omar, som nätt och jämt kan göra sig förstådd på svenska och har begränsade naturvetenskapliga kunskaper. Att börja läsa en fysikkurs verkar oöverstigligt svårt.
Några av råden för att underlätta för eleven är:
Jag intervjuar Omar och tar reda på lite om hans bakgrund. Omar kommer ifrån Bagdad och jag söker efter något lämpligt arbetsområde för honom. Jag hittar det berömda Bagdadbatteriet som kan vara världens första batteri. Eleven får lite grundfakta och uppmuntras att själv försöka ta reda på mer. I detta skede är internet ovärderligt eftersom Omar kan söka på arabiska bland källor som är onåbara för mig. Omar hade aldrig hört talas om batteriet, men det visade sig att fyndet gjorts tre kilometer från hans gamla hem.
I laboratoriet provar vi även att göra egna batterier genom att kombinera olika metaller i saltvatten. Arbetet med att formulera de olika begreppen på svenska går lätt när intresset och kunskaperna finns. Efter några timmars arbete kan Omar hålla en muntlig redovisning om Bagdadbatteriet och hur ett ett batteri fungerar på fungerande svenska. Vi får även lära oss om hur man tror att batteriet kan ha använts för att ge gnistfenomen vid religiösa ceremonier
